3 Februari

Vi var och mötte upp Lollo på Arlanda den 31:e. Alla var glada att ses, Juni fixade en nummer 2 i ankommande hallen och tyckte det mesta var spännande. Mindre bra gick bilfärden, till Arlanda gick det, sen kräktes det i Märsta. Lite traumatiskt antagligen, men det blev ju mycket roligare sen. Terrorisera Barbie (stående favoritsyssla), hoppa upp i alla sittandes knän, ignorera matte, charma Lollo, sno valnötter från vardagsrumsbordet. 'Vaddå, de var ju i beagle-höjd!'

Tårta tårta tårta.



Annars har hon fått in en ovana att bita matte i låret när hon sitter vid datorn. Skäms på matte för att ha uppmärksammat sånt betende. Så nu är det avprogrammering som sker. Har hittat lite tips i julklappsböckerna.

Ska läsa lite om hur man göra med hundar som är f e g a. För när grannskapets hundar råkar samlas och leker gömmer sig Juni bakom husses ben ett bra tag innan hon hoppar in och tassboxas. Intressant är också hur små hundar verkar läskigare än stora...